För Juhani Saari, förstelärare i matematik och engelska på VRS Djursholm, innebar omställningen till lärarledd digital distansundervisning en stor utmaning. Första dagen i den nya lärmiljön tog han därför fasta på skolchef Kristys ord. Här är Juhanis berättelse.
“Skolchef Kristy brukar säga ungefär att vi i och med distansundervisningen bygger flygplanet efter take off. Så satt jag där, onsdagsmorgonen 18 mars, i min nya karriär som pilot/lärare på distans och gjorde min första take off. Intet ont anande satt mina 24 passagerare/elever bakom skärmen. Det gick ju bra…Ivrigt sträcker jag mig efter instruktionshandboken. Jag måste lära mig om marschfart, flyghöjd, lufttryck och landning, eller som Canvas benämner det: Konferens, Uppgifter, Kamratbedömning och Quiz. Det visar sig att det var inte endast en handbok, utan snarare hyllmeter med ogenomtränglig digital information. Nåväl, jag lär mig och lär sedan ut till eleverna, litet som in flight entertainment tänker jag.
Jag tycker jag lyckas förklara hur eleverna ska lämna in en Uppgift för kamratbedömning. Det visar sig att det var endast jag som förstod. Jag skickar ut en tydlig, steg för steg instruktion om hur eleverna ska hantera sin mobil vid ett läxförhör som jag ska övervaka på distans. Det visar sig att eleverna fastnade på punkt 2 av 15. Jag startar en lektion och undrar varför alla elever är sena. Det visar sig att jag sitter själv i min virtuella ensamhet i Canvas Konferens och eleverna har följt min instruktion i Schoolsoft om att träffas i Google Meet.
Mitt i det hela klamrar jag mig fast vid något som är bekant från lektionerna i min vanliga IRL matematikundervisning, nämligen ett sätt att få delaktighet och en snabb överblick om klassens förståelse. Med hjälp av omröstningsfunktionen i Canvas Konferens och, vad som blivit min käraste ägodel, min webbkamera, får jag till det ganska bra. Jag visar en fråga med min webbkamera med flervalsalternativ som svar. Eleverna röstar. Jag ser vem som röstar på vad och vad de kan, publicerar det anonyma resultatet, och låter sedan någon elev förklara deras tankar. Någon annan kan sedan förklara hur man skulle kunna tänkt om man svarat ett av de felaktiga alternativen och varför det inte är korrekt. Jag kan sedan fortsätta tills det verkar som att förståelsen infunnit sig, ungefär som i det fysiska klassrummet.
Tanken slår mig att vi nog faktiskt kommer att kunna få en mjuklandning och kanske kommer piloten att höra en och annan spridd applåd när vi tillsammans rullar fram mot gaten.”
Juhani Saari, förstelärare i matematik och engelska på VRS Djursholm
Juhani Saari