Leading the learning/ Att leda lärande
Är det lärarens ansvar att elever tar ansvar? Sara Broström och Juhani Saari skriver. Sara är lärare i svenska och engelska, och Juhani i ämnena matematik och engelska, båda förstelärare på VRS Djursholm.
2019-03-11
Denna något provokativa fråga har vi två arbetat med de senaste 1,5 åren. Arbetet är baserat på läsning av några tusen sidor forskning på temat elevers ansvarstagande. Detta har vi sedan vidareutvecklat till projektet orka (vilket kan ses som ett “lyft”) som vi arbetar med på vår skola under detta läsår.
Forskningen är entydig: Det du som lärare gör i klassrummet spelar roll för elevers ansvarstagande. Detta kommer inte som en överraskning för oss lärare. Det råder också enighet om att vi som lärare kan lära oss metoder som ökar elevens ansvarstagande. Detta är grunden för hela arbetet.
Det finns givetvis stora fördelar med elever som tar mer ansvar för sitt lärande. Så vad är det vi kan göra för att öka deras ansvarstagande?
Motivation
En teori som ligger till grund för mycket av forskningen om elevers ansvarstagande, även kallad autonomi, är den motivationsforskning som kallas Self Determination Theory (SDT). I korthet utgår den från att känslan av autonomi, kompetens och samhörighet med andra befrämjar motivation, vilket leder till ökat deltagande, engagemang, ihärdighet, bättre problemlösning, ökad prestation, kreativitet och ett ökat välmående. Vad mer kan man önska sig?
Den typ av motivation som eftersträvas är den s.k. inneboende (intrinsic). En motivation där man handlar för att man själv önskar det. Om vi rannsakar detta: Är skolarbete alltid av den natur att eleverna själva önskar kasta sig in och ta itu med inlärning? Vi vet ju alla att så inte är fallet. SDT utgår inte heller från att aktiviteter i skolan kan, eller bör, vara inneboende eller autonomt motiverade. Många av våra aktiviteter är inte motiverade av inneboende krafter, utan istället av externa orsaker. För att komma igång med nya moment krävs ofta extern motivation: “Du behöver denna kunskap för att komma vidare i din utveckling.” Under ansvarsstödjande förhållanden kan dessa aktiviteter bli mer och mer inneboende. En viktig orsak är också att ju mer kompetent eleven blir, desto troligare är det att hen känner sig mer motiverad.
En av grundarna, Deci, av Self Determination Theory säger: “Fråga inte hur du kan motivera andra. Den frågan är felställd. Istället ska du fråga dig hur du kan skapa en miljö som ger utrymme för människor att motivera sig själva.”. Det är till syvende och sist elevens eget ansvar att ta ansvar, men vi kan definitivt hjälpa till på vägen.
Mening och relevans
En annan viktig väg till att uppnå inneboende vilja till lärande är att som lärare skapa mening med undervisningen. Detta ökar sannolikheten att undervisningen känns värdefull och bidrar till att motivation som från början är extern kan internaliseras. Att använda 10-15 minuter av undervisningstiden inför en lektion eller ett nytt moment för att förmedla meningen med det som kommer att avhandlas är väl investerad tid. Vi lär oss t.ex. oregelbundna verb för att kunna få ett korrekt språk. Även om själva tragglandet i sig inte alltid är lustfyllt så fyller det ett syfte, det finns ett hägrande mål.
Viss forskning skiljer mellan mening och relevans. Mening är bra, men relevans ska man vara försiktig med. Med relevans syftar vi på det läraren gör för att närma sig elevens värld. Man kanske kommer utklädd som Darth Vader till en lektion i samband med att senaste Star Wars-filmen haft premiär. Eleverna kommer att jubla och tycka att lektionen är fantastisk, men vad lär de sig? Troligen kommer de att komma ihåg den underbara lektionen, med fokus på utklädnaden. Själva lektionsinnehållet riskerar dock att gå spårlöst förbi. Ett annat exempel kan vara att introducera bråkräkning genom att skära äpplen i olika delar. Matteläraren som är med och skriver denna text har gjort just sådana lektioner. Det klassen är mest mån om i slutet av demonstrationen är om de kan få äta upp äppelskivorna. Inte nog med att det är svårt att få till bra tredjedelar av äpplet, så kan man såhär i efterhand fundera på hur mycket eleverna längre bak i klassrummet såg. Denna typ av aktiviteter kan dock ha sitt berättigande om målsättningen är att skapa sammanhållning och intresse, men tro inte att det är det bästa sättet för inlärning. Att ha konkreta exempel är emellertid eftersträvansvärt, men de ska vara relevanta för själva ämnet. Matteläraren använder sig numera av pizzor som ritas som stora cirklar på tavlan som all kan se.
Den typ av relevans man vill använda är sådan där du som lärare kopplar ny information till de mentala vävar som man redan skapat under tidigare lektioner, information som hakar i mönster och kunskap som redan finns hos eleven. Allt vi lär oss kopplas nämligen samman med tidigare kunskap. Ingen kunskap existerar i ett vakuum i hjärnan och vi som lärare har möjligheten att skapa strukturer som gör det lättare för elevens inlärning.
Val
Att erbjuda valmöjligheter för eleven gör att hen får möjlighet till ett mer autonomt förhållningssätt till sitt lärande. Autonomi i sin tur befrämjar motivation. Detta framstår nog som en självklarhet. De valmöjligheter som eftersträvas ska helst vara reella, dvs. vara baserade på elevens mål, värderingar och nivå, och inte val av typen: “Vill du göra A eller B?”. Att erbjuda reella val är inte enkelt, och viss forskning säger att i verkliga livet hittar man inte undervisning som erbjuder tillräckligt bra valmöjligheter som ger eleven en känsla av att kunna påverka sin situation tillräckligt.
Det finns även forskning som säger att när eleven får välja gör de inte rätt val. Eleven väljer helst sådant som hen redan behärskar istället för det som hen mest behöver öva på. Det är kanske inte så märkligt eftersom eleven vill känna sig kompetent och därför gärna arbetar med uppgifter där man just får känna detta. Eleven kan dessutom arbeta mycket intensivt och engagerat med sådant hen redan behärskar, dvs. engagemang behöver inte betyda effektiv inlärning.
Skolan är också till för att öppna nya världar för eleven, och eleven kommer att ha svårt att välja sådant som hen inte har någon kunskap om.
Med allt detta sagt om val, så är det fortfarande en viktig ingrediens för ansvarstagande. Använd valmöjligheter där det är lämpligt.
Struktur
Struktur kanske ger intryck av en kontrollerande undervisningsstil, en stil som definitivt inte befrämjar autonomi. Så kan det verka vid en första anblick, men i själva verket är struktur till gagn för motivation och ansvarstagande.
Struktur kan i mångt och mycket betraktas som tydlighet. Genom tydlighet förmedlas förväntningar, tillvägagångssätt samt önskvärda resultat. Detta ger eleven ett sätt att få kontroll över sitt lärande, och att dessutom känna kompetens när resultatet uppnås.
I strukturerad undervisning ingår att ge tydliga instruktioner, förmedla tydliga förväntningar, stötta eleven för att fortsätta arbeta mot målen samt ge återkoppling som bidrar till att eleven kan ta ansvar för sitt eget lärande. Även kognitionsvetenskapen framhåller betydelsen av att underlätta för eleven att strukturera ny information. Detta minskar risken för overflow i hjärnan. Elever med en strukturerad undervisning når längre.
Icke-kontrollerande språk
Under all undervisning kommunicerar vi med eleven. Här är de ord vi väljer av högsta vikt. Det läraren vill undvika är ett kontrollerande språk, ett språk som driver eleven till en specifik redan förutbestämd lösning, “Du måste/ska göra…”. Orden “måste” och “ska” är typiska markörer för en kontrollerande stil. Ibland är ett kontrollerande språk kanske oundvikligt, speciellt om man som vi arbetar på högstadiet: “Sluta nu!”, “Skynda dig…”, “Nej, gör såhär istället.”, “Har du inte börjat än?”.
Genom att vara medveten om detta kan kanske vissa av dessa uttalanden undvikas. Exempel på icke-kontrollerande språk: “Jag vet att du kan, du har gjort detta förut.”, “Denna uppgift är bara litet mer komplex än den som du nyss gjorde, säg till om du vill ha en ledtråd.”, “Ja, nu har du kommit en bra bit på vägen.”, “Vad tänker du på? Ja, bra tänkt. Nu kan du komma igång.”.
Elevens språk
Ett av många beteenden som kan aktualiseras i klassrummet är att anta elevens perspektiv. Läraren har då empati för elevens erfarenheter och anpassar sin undervisning från det eleven förmedlar. Ett sätt är att förklara varför en uppgift är värd elevens tid och ansträngning, ett annat att stötta när det behövs och bjuds in till. Extra viktigt här är att vara öppen för negativ kritik.
Relationen
Vi vet alla att relationen med eleven är oerhört viktig och att detta påverkar eleven, förhoppningsvis på ett positivt sätt för elevens akademiska resultat. Konflikter och negativa relationer leder till ovilja att lära sig och till passivitet. Precis det vi inte vill för att skapa en miljö som är ansvarsbefrämjande.
Det finns mycket litet i vårt agerande gentemot eleven som är neutralt. Antingen resulterar vårt handlande i närhet eller avståndstagande. Vi vill givetvis få till stånd närhet och inte negativa känslor. Ju mer avståndstagande, desto mer motsträvighet från eleven. Ett enkelt sätt att skapa närhet är korta, icke-styrande samtal som är centrerade på eleven. Ett annat sätt är att använda ett äkta leende som återspeglar respekt och artighet. Läraren blir en förebild.
En forskare går så långt som att säga att en kursutvärdering egentligen endast behöver två frågor: “Är läraren en trevlig person?” samt “Är undervisningen välorganiserad?”. Den första frågan understryker det viktiga känslomässiga bandet, men det räcker inte fullt ut, undervisningen måste även ha ett begripligt innehåll.
Till slut
Texten ovan visar på det som är vanligast förekommande i artiklar om elevens ansvarstagande. Det är alltså ett representativt urval baserat på mycket läsning och inte självupplevd anekdotisk bevisföring.
Som du ser har vi inga referenser i texten. Detta är medvetet för att göra den något mer lättläst. Om du vill ha referenser och/eller ett mer fullödigt dokument, kontakta Sara sara.brostrom@vrg.se eller Juhani juhani.saari@vrg.se.
Lycka till med en miljö som befrämjar ansvarstagande!
Vad kan vi göra för att öka elevens ansvarstagande?
Recent Comments